Det råder ingen tvekan om att Iran har ett rikt musikaliskt arv. När det gäller att förvalta och utveckla detta arv sätter de inhemska myndigheterna dock käppar i hjulet. Nyare musik, inte minst rock, betraktas av den konservativa regeringen som ett depraverat, västerländskt kulturuttryck, som strider mot de islamska värdena.
Det betyder dock inte att rockband saknas helt. Det finns en hel del hårt arbetande band, som repar och spelar in demos i källare över hela landet. De kan dock inte spela in några skivor, och de får inte heller spela live. För att få ge ut en skiva krävs nämligen ett särskilt tillstånd, och endast band som har beviljats detta första tillstånd kan få nästa tillstånd, tillståndet för att spela live.
Rocken i Iran
Man skulle kunna tänka sig att myndigheterna vände sig mot traditionella rocktexter, där ju sex och droger är vanliga teman. Men faktum är att även instrumentalband har svårt att få de nödvändiga tillstånden. Det är rockmusiken som sådan som myndigheterna försöker begränsa. I en artikel i the Guardian kan man följa ett av banden, Norik Misakian Band, som drömmer om vad som ständigt sker på fritidsgårdar runt om i Sverige: en livespelning. Bandet ansökte om tillstånd för att få släppa ett album, men detta godkändes inte av ministeriet för kultur och islamisk vägledning. De gör det inte för att de tror att de kommer att kunna leva på sin musik, men om möjligheten fanns skulle nog fler iranier spela i band.
Det har faktiskt inte alltid varit så här illa. Men det började dåligt. Efter revolutionen 1979 förbjöds alla former av musik som inte var religiös eller hyllade revolutionen. Ayatollah Khomeini utökade senare de tillåtna musikformerna till att även omfatta traditionell persisk musik. Den rockmusik som varit populär före revolutionen försvann helt. Under 90-talet tillät de mer reformsinnade presidenterna Rafsanjani och Khatami fler kulturella uttryck, däribland rock, men när Ahmadinejad blev president svängde pendeln tillbaka.